“Folkrörelsernas uppror ger hopp åt världen – del 1″

Folkrörelsernas uppror ger hopp åt världen
– Del 1: EU:s historiska offensiv mot folkrörelserna.

Folkrörelsernas europeiska och globala historia är oupplösligen förknippade med ryska revolutionen 1905 och 1917. Nu vill EU låta minnet av folkrörelsernas gränsöverskridande gemensamma kamp för demokratisering av sociala, ekonomiska och politiska förhållanden försvinna. Det ska ersättas med myter om den goda liberalismens kamp mot totalitära kommunistiska och nazistiska ideologier. Den ryska revolutionen 1917 ska förklaras vara en statskupp. Historierevisionismen ställs nu ut för EU:s alla lärare och medborgare i Huset för Europas historia, HEH, i Bryssel, ett EU-projekt som redan kostat 500 miljoner kronor innan det ens öppnade 6 maj 2017.

De ukrainska bönderna beredde vägen för den ryska revolutionen. I den svarta jordens bördiga bälte i Ukraina och södra Ryssland hade inte jordbrukets utveckling följt med den omfattande befolkningsökningen. Livegenskapen hade avskaffats men försöken att skapa en ny konservativ kapitalistisk klass av bönder som skulle köpa jord av godsherrarna med hjälp av små avbetalningar blev ingen framgång. I den framväxande pengaekonomin blev jordtilldelningen för liten, många ställdes helt utanför och inkomsterna räckte inte till. 40000 bönder gjorde uppror våren 1902 i Poltava och närliggande län. Trakten där svenska stormaktsväldet och alltså senare tsarväldet mötte början på sitt slut. 105 lantegendomar plundrades. Upproret spred sig över hela den svarta jordens bälte in i våra dagars Ryssland. Det slogs ner med militär, massavrättningar och fängelsestraff.

Ryska staten hade startat en forcerad industrialisering av landet med hjälp av höga skatter på bönderna. Det ledde inte bara till bondeuppror utan också arbetaruppror där industrialiseringen skjutit fart och skapat fickor med större arbetsplatser. I november följde arbetarklassen böndernas exempel, även detta i den svarta jordens bälte. I Rostov vid Don bröt i november 1902 en omfattande strejk ut bland arbetarna i lokverkstäderna som i kraft av stöd från både arbetare och andra samhällsskikt och i politisk medvetenhet skilde den från alla tidigare strejker i landet. Sommaren därpå hade 225000 arbetare i Södra Ryssland och Kaukasus gått ut i strejk.

I december 1904 nådde strejkerna Putilovfabriken i St Petersburg. Den fick snabb uppslutning av 150000 arbetare på andra fabriker i staden. När soldater öppnade eld i januari 1905 mot en arbetardelegation ledd av en ortodox präst för att överlämna en petition till tsaren dog hundratals. Protesterna spred sig snabbt under 1905 i hela landet från Finland till bortom Ural. Hälften av arbetarna i europeiska Ryssland gick i strejk och nästan alla i Polen. Arbetarråd, sovjeterna började växa fram i de allra största städerna.

Därmed inträdde massan i det europeiska politiska medvetandet. I Rosa Luxemburgs klassiska text om masstrejken, det politiska partiet och fackföreningar 1906 fick den sitt mest tydliga uttryck. Den kan ses som kanske det främsta uttrycket för förståelsen av massans deltagande i politiken som central efter ett århundrande av hyllande av den lilla elitens radikala aktion som spontant skulle väcka en revolution.

Samtidigt föddes den moderna kollektiva civila olydnadsrörelsen. På Empire Theatre i Johannesburg reste sig muslimen Sheth haji Habib 11 september 1906 upp och uppmanade alla att följa hans exempel. Bränn de obligatoriska diskriminerande passen. Gandhi och tusentals andra muslimer, hinduer och sikher följde efter. En form för folkligt motstånd som sedan dess har spridit sig runt om i världen.

Den mexikanska revolutionen inleddes 1910 också av bönder med zapatisternas krav på jordreform som central. Ett väpnat uppror mot den konservative diktatorn ledde så småningom till förändring men inte utan tragiska konflikter mellan olika upprorsgrupper liknande det som skedde i Finland och Ryssland senare. Den anarkosyndikalistiska fackföreningen, störst i hela Latinamerika såg sin chans i allians med liberalerna som utlovade förhandlingsrätt åt arbetarna. Fackföreningens röda milis användes 1915 för att hjälpa liberalerna mot zapatisterna. Dessa sågs som bakåtsträvande religiösa bönder som inte förstod sig på den urbana moderna organisering som nu krävdes för att anarkosyndikalister och liberaler skulle få ordning på Mexiko. När väl den röda milisen dödat bönderna vände sig liberalerna mot fackföreningarna och kapitalägarna kunde gå vinnande ur striden.

I Indien bad lantarbetare den hemvändande Gandhi om hjälp i sin kamp 1917 vilket blev starten på slutet för den brittiska imperialismen. Gandhi blev vald till ledare för kongresspartiet och fick internationellt stöd särskilt av danska kvinnliga missionärer och pacifister som organiserade en internationell solidaritetsrörelse.

I Ryssland kunde de krafter som drivit på förändringen sedan 1902 inte längre hållas tillbaka. Inte minst kvinnor ställde sig i spetsen 8 mars 1917 för kraven på fred, bröd och jord. Tsarens störtades men den nya regeringen ville fortsätta kriget. Det höll inte och i november kunde bolsjevikerna tillvinna sig makten med hjälp av de arbetarråd och bonderåd som bildats under revolutionens gång.

Genom samspelet mellan ryska revolutionen och olika folkrörelsers kamp i både övriga Europa och hela världen kunde framsteg göras för kvinnorna, för barnen, för arbetare och bönder. Det är ingen tillfällighet att det är Rosa Luxemburgs vän Clara Zetkin som är initiativtagare till internationella kvinnodagen 1910 eller att ryska revolutionen avgörande påverkade utvecklingen i fler länder i demokratisk riktning, inte minst i Sverige. I all sin motsägelsefullhet inte minst för bönderna som var den avgörande kraften i Röda armen och bland Machnos ukrainska anarkister är ryska revolutionen oundvikligen en central del av Europas och världens historia. En historia som nu EU verkar för ska suddas bort eller reduceras till uttryck för totalitär ideologi.

Tord Björk