ARGUMENT OCH FAKTASAMLING INFÖR NATURBRUKSKONFERENSEN 2017

Inför Naturbrukskonferensen i Broddetorp 2017 har småbrukarorganisationer och miljörörelsen samlat in artiklar med argument och fakta kring de frågor som tas upp på konferensen. Vi hoppas kunna fylla på mer efter vart.

I år har landsbygdsfrågorna med striden om jordförvärvslagen hamnat i fokus av debatten. Regeringens livsmedelstrategi hotar riva upp den över 100 år gamla jordförvärvslagen som hindrade storbolag från att köpa upp bondens mark. Bakom detta förslag ligger en långvarig utveckling där svensk och internationell politik verkat för en typ av strukturrationalisering av jordbruket på storföretagens villkor. Den leder till ökad maktkoncentration med kortsiktiga vinstintressen som överordnade värden av hela ledet i odlingen och förädling av maten. Storföretagen ersätter naturen med genmanipulerade arter med allt färre sorter beroende av kemikalieindustrin, odlingen blir alltmer baserad på monokulturer som slår ut biologiska mångfalden, näringsvärdet i både vegetabilier och animalisk förda minskar stadigt, småbrukarna som ännu odlar 70 % av all mat slås ut genom storföretagens landgrabbing i Sverige och världen och ersätts med ett fossilberoende system av industrijordbruk och en mindre grupp jordbrukare som odlar närodlat och ekologisk för ett mindre skikt av befolkningen.

Mot denna utveckling står främst småbrukare och andra familjejordbrukare i hela världen, ofta i allians med konsumentintressen och miljörörelsen. Sverige har på flera sätt varit det mest extrema i hela västvärlden när det gäller att driva fram denna politik samtidigt som det funnits en del positiva inslag som restriktioner i antibiotikaanvändningen. 1990 gick alla riksdagspartierna med på att låta världsmarknaden härska över det svenska jordbruket vilket inledde en stark nedgång. 1992 infördes i samma samförståndsanda en anpassning till ett tänkt framtida deltagande i eurozonen med kapitalliberaliseringsdirektivet. Det gick längre än vad EU krävde och innebar att inte bara företag inom EU utan i hela världen fritt ska kunna spekulera i naturtillgångar i Sverige utom när det gäller ägande av mark som jordförvärvslagen sätter hinder för. EU inträdet 1995 ledde till en anpassning till en jordbrukspolitik som premierade produktionstillväxt som fortsatt skynda på nedgången för svenskt jordbruk så att vårt land idag har EU:s sämsta självförsörjningsgrad. Ytterligare internationella avtal som WTO och CETA späder på en utveckling mot ett alltmer storföretagsstyrt industrijordbruk.

Kombinationen i Sverige av en del något större krav på djurhållning och odling med att livsmedel som inte lever upp till dessa importeras har skapat problem för jordbruket, inte minst när även offentlig upphandling premierar mat som inte följt svenska regler.

Mot denna för landsbygden, folkhälsan och biologiska mångfalden farliga utveckling har bonderörelsen Via Campesina rest kravet om matsuveränitet. Det är folk och länders rätt att definiera sin egen jordbruks- och livsmedelspolitik, utan dumpning till tredje land. Den inkluderar prioritering av lokalt jordbruk i första hand avsett för att livnära den egna befolkningen, ge bönder och jordlösa tillgång till jord, vatten, utsäde och krediter. Bakom detta krav ställer sig alltmer miljö-, solidaritets- och konsumentrörelser. Politiskt har kravet blivit framträdande i kampen mot handels- och investeringsavtal som TTIP där breda allianser mellan bonde-, miljö- och arbetarrörelsen i flera länder har lett till segrar och en friare diskussion om rättvis handel. Konkret arbete politiskt och ekonomiskt för förbättrade villkor för småbruket och hållbar djurhållning och växtodling är också en kraft som växer samtidigt som den allmänna utvecklingen går i motsatt riktning och samlat industrijordbruket och storföretagens landgrabbing blir alltmer dominerande i länder som Sverige, Rumänien, Ukraina och andra delar av Europa för att inte tala om Afrika.

Sammantaget behövs en politisering av jordbruks- och matfrågan som ställer de som odlar marken och folkhälsan i centrum och gör det ekonomiskt och ekologiskt möjligt att bedriva jordbruk i Sverige. En politisering på flera områden med hjälp av sådant som stopp för internationella avtal som bjuder ut jordbruksmark till global spekulation och ökar storföretagens makt från genetiska sammansättningen av jordbrukets djur- och växtarter till omvandling av bonden till skuldslav under bankerna, stopp för överföring av kapital från landsbygden till storstäderna genom åtgärder som återinförande av statliga garantier för fastighetsköp, höjande av grundavdraget, demokratisering av ekonomin genom samverkan mellan konsumenter och producenter, ökad kvalité i djurhållning och odling utan djurfabriker och storskalig monokulturer som skadar biologiska mångfalden, offentlig upphandling som ställer samma krav på maten som gäller för svenska jordbruksprodukter och krav på offentliga investeringar till en hållbar omställning av jordbruket med högre näringsvärden i maten.

Samtidigt med att främja småbrukare och andra familjejordbrukare som styr bort från industrijordbruket måste den politik som leder i motsatt riktning bekämpas av bondefackliga organisationer själva och i allianser med andra rörelser som har gemensamma intressen att värna folkhälsan, miljön, landsbygden och social rättvisa både i Sverige och världen. Bara genom samtidig lokal, nationell och internationell kamp kan problemen lösas och de enorma storföretagen makt utmanas.

När det gäller skogsbruket och fisket och andra gröna näringar är problemen och lösningarna likartade.

Vi har delat in frågorna i följande teman i nedanstående lista med länkar till artiklar. Därefter följer utdrag ur varje artikel.

Matsuveränitet

Vad menas med matsuveränitet
http://www.nordbruk.se/index.php/matsuveranitet/

Matsuveränitet allt mer aktuellt
http://www.nordbruk.se/index.php/2017/03/21/matsuveranitet-allt-mer-aktuellt/

Smygstart för Ceta-avtalet
https://www.landetsfria.se/artikel/129092

Politiker offrar småskaligt jordbruk för tillväxt
http://www.landetsfria.se/artikel/128520

Småbrukare uttalar sig mot gmo
http://www.atl.nu/lantbruk/smabrukare-uttalar-sig-mot-gmo/

ECVC kritiserar de lögner som sprids av utsädesindustrin kring nya GMOs (NBTs)
http://www.nordbruk.se/index.php/2017/04/11/ecvc-kritiserar-de-logner-som-sprids-av-utsadesindustrin-kring-nya-gmos-nbts/

Bondens frihet
http://familjejordbrukarna.blogspot.se/2017/08/bondens-frihet.html

Återta makten över maten och naturbruket
Uppropet som startade naturbrukskonferenserna
http://www.jordensvanner.se/2010/uppropet-aterta-makten-over-maten-och-naturbruket-skriv-pa-nu

Skogsbruk

Varning för EU:s skogsbrukspolitik
http://www.nordbruk.se/index.php/2017/06/26/varning-for-eus-skogsbrukspolitik/

Omställning till socialt och ekologiskt hållbart jordbruk/Agroekologiskt jordbruk

Allt fler vill handla direkt från bonden
http://www.landetsfria.se/artikel/120858

Nya småbrukare får mentorer
http://www.landetsfria.se/artikel/125778

Animalier är ur hållbarhetssynpunkt fördelaktiga
https://www.svt.se/opinion/article6418335.svt

Kamp för småbruk och mot landgrabbing i Sverige och världen

Verktygslåda för ”land grabbing” och tillgång till mark i Europa
http://www.nordbruk.se/index.php/2017/05/13/verktygslada-for-land-grabbing-och-tillgang-till-mark-i-europa/

När löftet om en mjuklandning förvandlas till en riktig krasch
http://www.ja.se/artikel/53619/nar-loftet-om-en-mjuklandning-forvandlas-till-en-riktig-krasch.html

Bondens självavveckling
Recension av Helge Bergos bok ”Avviklinga av den norske bonden”, se artikel här.

Framtiden ägs av det småskaliga jordbruket
http://www.atl.nu/synpunkten/framtiden-ags-av-det-smaskaliga-jordbruket/

Det behövs fler småskaliga producenter
http://www.ja.se/?p=46380&pt=105

Desperata reaktioner – Dialog eller Självmord?
http://familjejordbrukarna.blogspot.se/2017/07/desperata-reaktioner.html

Bönders och Europas öde avgörs i Ukraina?
Se artikel här.

Striden om jordförvärvslagen

Här är lömska planen som bäddats in i livsmedelsstrategin
http://www.land.se/asikt/har-ar-lomska-planen-som-baddats-in-i-livsmedelsstrategin

Ministern: Nej, vi har ingen lömsk plan i livsmedelsstrategin!
http://www.land.se/asikt/ministern-nej-vi-har-ingen-lomsk-plan-i-livsmedelsstrategin

Sveriges Småbrukare: Sälj inte ut vår svenska åkermark Bucht!
http://www.land.se/asikt/sveriges-smabrukare-salj-inte-ut-var-svenska-akermark-bucht/

Vi behöver en modern jordbrukspolitik
http://www.bt.se/debatt/vi-behover-en-modern-jordbrukspolitik/

Landbygdsfrågorna och landsbygdskommitten

Systemkritik mot landsbygdsutredningen
http://www.nordbruk.se/index.php/2017/04/01/systemkritik-mot-landsbygdsutredningen

En landsbygdspolitik utan jord- och skogsbruk
http://www.nordbruk.se/index.php/2017/01/31/en-landsbygdspolitik-utan-jord-och-skogsbruk

Vad är en by?
http://framtiden.a.se/arkiv/nipakademin-i-ramsele

Civil beredskap och fred
Artiklar kommer senare

Biologisk mångfald
Artiklar kommer senare

Bonde- och naturbrukskamp i Sverige och världen

Kampen om maten och naturbruket
http://www.miljomagasinet.se/artiklar/110413-kampen-om-maten-och-naturbruket.html

Folkrörelsernas kamp för naturbruket – om bönder, lantarbetare och skogsarbetare
Häfte inför Naturbrukskonferensen 2011 i Ramsele, sammanfattningen och nedladdningsbar fil.

Vänstern blundar för historiskt block av jämlikar
se artikel här.

Folkrörelsernas uppror ger hopp åt världen
– Del 1: EU:s historiska offensiv mot folkrörelserna.
Ur Miljömagasinet, se artikel här.

Alleuropeiskt hopp eller kulturvänsterns förkrigstid?
– Del 2: EU:s historiska offensiv mot folkrörelserna.
Ur Miljömagasinet, se artikel här.

Boktips

Naturbruksupproret utgiven av Jordens Vänner
http://www.jordensvanner.se/2012/ny-bok-naturbruksupproret-lokal-och-global-kamp-for-jord-skog-och-hav

Bygg landet igen! Utgiven av Aktivism.info med stöd av Jordens Vänner
http://www.folkrorelser.org/bygg-landet-igen.html

Matsuveränitet

Vad menas med matsuveränitet

”Matsuveränitet är folks, länders och unioners RÄTT att definiera sin egen jordbruks- och livsmedelspolitik, utan dumpning till tredje land.

Matsuveränitet inkluderar:

Prioritering av lokalt jordbruk i första hand avsett för att livnära den egna befolkningen, ge bönder och jordlösa tillgång till jord, vatten, utsäde och krediter. Därför behövs jordreformer, kamp mot GMO (Genitiskt Modifierade Organismer), tillgång till utsäde utan hinder av patenträttigheter, och att en politik som betraktar vatten som en allmän nyttighet (public good) som förvaltas och distribueras långsiktigt hållbart under demokratisk kontroll.
Bönders och lantarbetares rätt att producera livsmedel och konsumenternas rätt att själva få möjlighet att bestämma vad de äter och hur, och av vem, det ska produceras.
Landers rätt att skydda sig själva från för lågt prissatt jordbruks- och livsmedelsimport.
Priser på jordbruksprodukter som är knutna till produktionskostnaden: Detta kan uppnås om länder och unioner tillåts lägga skatter på överdrivet billig import, förutsatt att de förbundit sig själva att favorisera en långsiktigt hållbar jordbruksproduktion och om de förvaltar produktionen på den inhemska marknaden så att den inte leder till strukturella överskott.
Att befolkningen själv tillåts vara delaktig i de jordbrukspolitiska besluten.
Att de kvinnliga böndernas rättigheter till fullo erkänns, inte minst därför att de spelar en avgörande roll i jordbruks- och livsmedelsproduktionen i världen och de facto utgör en majoritet av världens bönder.
….

Nyliberal politik underminerar matsuveräniteten.

Den nyliberala politiken prioriterar internationell handel och inte mat till folket och den politiken har inte bidragit till någon minskning av svälten i världen. Tvärtom har den ökat folks beroende av livsmedelsimport och har ökat industrialiseringen av jordbruket och äventyrar därmed det genetiska, miljömässiga och kulturella arvet på vår planet, liksom även vår hälsa. Den har tvingat hundratals miljoner bönder att upphöra med jordbruk, med emigration och utarmning av landsbygden som följd.”

Översättning: Hans Röös, NOrdBruk 2003
http://www.nordbruk.se/index.php/matsuveranitet/

Matsuveränitet allt mer aktuellt

”Med valet av Donald Trump, ökningen av extremhögern i Europa och ökad migration finns det ett akut behov av att intensifiera samarbetet mellan länder och deras befolkningar. Krig, klimatförändringar, utarmning av naturresurser, fattigdom, hunger och undernäring, men också ökningen av ojämlikhet, är grundläggande problem som mänskligheten måste försöka lösa tillsammans. Detta kan inte ske utan att ifrågasätta både den nuvarande nyliberala globaliseringen och de främlingsfientliga och nationalistiska riktningar som motsätter sig den ekonomiska globaliseringen för att samtidigt skydda och försvara sina egna intressen.
….
Sociala rörelser kämpar mot förhandlingar om ”fria” handelsavtal, och kräver klimaträttvisa, internationell solidaritet, och att de mänskliga rättigheterna för alla respekteras, överallt. Dessa olika kamper syftar till att uppfylla de förväntningar som de människor som drabbats av effekterna av den nyliberala globaliseringen har. Hälsosamma livsmedel, en god miljö, inkomster och sysselsättning. I hjärtat av dessa kamper är matsuveränitetsrörelsen, som hävdar folkens rätt att demokratiskt bestämma deras mat och jordbrukspolitik, och syftar till att radikalt förändra våra livsmedelssystem.

Vårt svar på uppkomsten av nationalism och främlingsfientlighet ligger i att stärka mobiliseringar på fyra nivåer (lokal, nationell, regional, internationell) för att uppnå matsuveränitet, ett krav som gjorts av den globala bonderörelsen La Via Campesina och många andra organisationer sedan 1996. Matsuveränitet är ”rätten för människor, deras länder eller samhällen, att definiera sitt jordbruk och livsmedelspolitik, utan dumpning gentemot tredje land”, (La Via Campesina, 2003). Det «sätter dem som producerar, förädlar och konsumerar hälsosam och lokal mat i hjärtat av vårt jordbruk och livsmedelssystem […] i stället för kraven från marknaden och transnationella företag …” (Nyéléni Forum, 2007). Matsuveränitet är ett demokratiskt krav, som går tvärtemot storföretagens agenda om maktkoncentration. Detta är inte en planerad reträtt: de sociala rörelserna som kräver matsuveränitet uttrycker internationell solidaritet och ifrågasätter inte den roll som den internationella handeln kan ha – trots att de kräver dess reglering och för en omfördelning mellan internationell handel och förstärkta lokala livsmedelssystem.”

Michel Buisson, Gérard Choplin, Priscilla Claeys och Gustave Massia

Textbearbetning: Joel Holmdahl, NOrdBruk

http://www.nordbruk.se/index.php/2017/03/21/matsuveranitet-allt-mer-aktuellt/

Smygstart för Ceta-avtalet

”I februari i år godkände Europaparlamentet Ceta-avtalet. Trots att alla EU-länder fortfarande måste ratificera förslaget innan det helt kan omsättas i praktiken kan delar av avtalet mellan EU och Kanada provisoriskt börja tillämpas redan nu. Sänkta tullar samt att öppna upp offentliga upphandlingar för kanadensiska företag är troligen det som först träder i kraft.

– Avtalet ska ses som en utveckling i en redan befintlig struktur. Det är en del av en större frihandelsplan som vi redan kunde se formen av när vi började att lägga ut jordbruk och naturresurser i världshandelssystemet, menar Torgny Östling. Han är ordförande i Nordbruk, en del av den globala småbrukarorganisationen Via Campesina.

Han är kritisk mot Ceta och framför allt mot den del av avtalet som innebär att företag får investera i andra länders naturresurser, något som främst drabbar de länder som förvaltar stora naturtillgångar, säger Torgny Östling.

Som det ser ut nu tillåter vi riskkapitalister att kortsiktigt spekulera i gruvor. Spekulation på jord- och skogsbruksfastigheter är en av de viktigaste anledningarna till avvecklingen av familjejordbruket. Folk flyttar från landsbygden. De som stannar kvar ser att färre och färre verksamheter finns på plats då nedskärningar i bland annat vård, skola, räddningstjänst och polis är dramatiska. Politisk representation försvinner med avfolkningen och därför röstas sådana här förslag igenom, för att det urbana Sverige tror att de tjänar på det.”

Landets Fria 7 juni 2017

https://www.landetsfria.se/artikel/129092

Politiker offrar småskaligt jordbruk för tillväxt

”I medierna gullas det med småskaligt jordbruk som aldrig förr. På bästa sändningstid ser vi harmoniska småbrukare som myser med söta djur eller skördar morötter i motljus. Om det förut var kändiskockar som var kelgrisar, så verkar det nu vara bonden som får folkets kärlek. När det görs reklam för svensk mat används ofta naturromantiska bilder som ska föra tankarna till ett litet familjejordbruk. Vi vill gärna tro att svensk mat till stor del produceras med småskaliga metoder.

Tyvärr avspeglas den här mediala medvinden inte alls i den förda jordbrukspolitiken. Attityden bland politiker och andra makthavare är precis som den varit sedan 1960-talet – strukturrationaliseringen måste fortsätta till varje pris. Allt måste bli större. Större areal per brukare, större maskiner, större djurbesättningar. Maten måste hela tiden bli billigare. Det är en utveckling som politiker från höger till vänster har varit märkligt överens om. Även tjänstemän och rådgivare inom lantbruket har spridit mantrat ”du måste bli större och effektivare för att överleva som lantbrukare”.

Svenska jordbruk läggs ner i en rasande takt, det är de små och medelstora som försvinner. Gårdarna ligger självklart kvar där de alltid har legat, men de brukas av någon annan än den som bor där. I södra Sverige har det som var tio aktiva gårdar 1990 nu blivit en aktiv gård.
….
Stora monokulturer med några få grödor, konstgödsel och bekämpningsmedel utarmar våra jordar. Minskad djurhållning betyder minskad vallodling (gräs och klöver) och vallen är motorn i att bygga upp en frisk och näringsrik jord. Minskad tillgång till stallgödsel betyder lägre mullhalt och ett större beroende av konstgödsel. Kravet på allt större skördar leder till att maten som produceras innehåller mer kolhydrater men mindre näringsämnen.
….
Ett jordbruk är inte som vilket företag som helst och livsmedel är inte vilken vara som helst. Frihandel och global konkurrens passar därför sällsynt dåligt ihop med produktion av mat. Jag vill därför utmana alla berörda makthavare att tänka ett varv till. Vill ni verkligen fortsätta att offra allt som är småskaligt i den heliga tillväxtens namn?

Medvetna konsumenter och småbrukare står på samma sida i den här lågintensiva konflikten. På den andra sidan står agroindustrin, globala företag med patent på gener. Där står tyvärr också aningslösa politiker.

Marina Eriksson, redaktör för tidningen Småbrukaren
Landets Fria 4 maj 2017

http://www.landetsfria.se/artikel/128520

Småbrukare uttalar sig mot gmo

Förbundet Sveriges Småbrukare antog vid sin senaste stämma ett uttalande mot användning av gmo.

”genmodifiering innebär att ändringar görs som naturen inte själv kan och att människan ännu inte kan veta vad det innebär i längden. …
Förbundet Sveriges Småbrukare tycker inte heller att gmo-grödor är lösningen på världssvälten. Bönder i fattiga länder måste få odla eget utsäde, inte tvingas att köpa in, det slutar i ekonomisk katastrof”

http://www.atl.nu/lantbruk/smabrukare-uttalar-sig-mot-gmo/

ECVC kritiserar de lögner som sprids av utsädesindustrin kring nya GMOs (NBTs)

”ECVC kritiserar starkt de lögner som sprids av utsädesindustrins i syfte att:
– eliminera all information tillgänglig för bönder och konsumenter om förekomsten av genetiskt modifierade organismer, vilket tvingade dem att odla, att föda upp och äta GMO mot sin vilja.
….
Industrin … försöker att skapa förvirring, utnyttja svagheten i EU-förordningen, som inte kunde överväga formuleringar rörande tekniker som inte existerade när det skrevs 1990.
För att uppnå detta bygger industri på ett undantag som exkluderar ”mutagenisk GMO” från tillämpningen av förordningen om Europeiska GMO.”

Uttalandet antogs av ECVC generalförsamling som samlades i Rom den 24 mars. Språkbearbetning till Svenska: Joel Holmdahl, NOrdBruk

http://www.nordbruk.se/index.php/2017/04/11/ecvc-kritiserar-de-logner-som-sprids-av-utsadesindustrin-kring-nya-gmos-nbts/

Bondens frihet

”I begreppet “Food Sovereignty/Matsuveränitet”, som de europeiska bönderna myntade som ett politiskt ideal en gång på 1980-talet, när de insåg hur framtidens jordbruk/industrijordbruk skulle formas under inflytande från regelverket GATT/WTO, så ingick ett antal punkter, förutsättningar. … En var friheten att ta eget utsäde av egen gröda.”

Thomas Gunnarson, sekreterare Familjejordbrukarnas riksförbund

http://familjejordbrukarna.blogspot.se/2017/08/bondens-frihet.html

Återta makten över maten och naturbruket

Uppropet som startade naturbrukskonferenserna

http://www.jordensvanner.se/2010/uppropet-aterta-makten-over-maten-och-naturbruket-skriv-pa-nu

Skogsbruk

Varning för EU:s skogsbrukspolitik

”Svenska småbrukarorganisationen NOrdBruk varnar för att EU kommer att föra europeiska skogsbruksfrågor djupare in i den europeiska jordbrukspolitiken. I Bryssel fick NOrdBruk kämpa ensam mot det.

NOrdBruk befarar nya negativa konsekvenser för särskilt det tidigare så betydelsefulla kombinationsjordbruket och för utvecklingen på landsbygden. För en vecka sedan fattade EU-kommissionens rådgivande kommitté i skogsfrågor beslut i Bryssel om hur EU:s framtida skogspolitik ska se ut. Den europeiska småbrukarorganisationen ECVC, där NOrdBruk är medlem, lyckades avvärja kraven från de stora skogs- och jordbruksorganisationerna, industrin, kooperationen, den civila dialoggruppen CDG skog och miljöorganisationerna om att förstärka EU:s inflytande över skogen genom att knyta den ett steg närmare EU:s överstatliga jordbrukspolitik. Lockbetet skulle vara ökade bidragsmöjligheter liknande dem i jordbruket.

Den rådgivande kommittén fungerar i EU-systemet på samma sätt som en remissomgång i det svenska beslutssystemet. NOrdBruks ordförande Torgny Östling sitter sedan 2005 som ECVC:s representant. Med sin enda röst bevakar han de alternativa jordbruksintressena i förhållande till de storskaliga, representerade av COPA och COEGA, där svenska Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, ingår.

Beslutet blev en kompromiss som innebär att skogens betydelse i EU:s jordbrukspolitik inte ska ”stärkas”. I stället ska EU-kommissionen genom ett mildare uttryck göras medveten om att delar av EU:s jordbrukspolitik redan inkluderar skogen. Det innebär bland annat att skogen ska få verka med sin fulla potential när det kommer till klimatfrågor.”

Gustaf Jillker

Först publicerad i Miljömagasinet, n24 2017.
http://www.miljomagasinet.se/

http://www.nordbruk.se/index.php/2017/06/26/varning-for-eus-skogsbrukspolitik/

Omställning till socialt och ekologiskt hållbart jordbruk/Agroekologiskt jordbruk

Allt fler vill handla direkt från bonden

”Just nu pågår en rad olika projekt för att öka kontakten mellan producenter och konsumenter. Under 2016 genomförs exempelvis förstudien Småskalig konsumentstödd matproduktion, ledd av organisationen Hela Sverige ska leva. Syftet är att att diskutera och kartlägga möjligheterna för en svensk motsvarighet till så kallad community supported agriculture, CSA och för att undersöka former för en nationell organisering och en paraplyorganisation.

Ett annat initiativ är Facebookgruppen Lokal andelsmat som startades sommaren 2014 och i skrivande stund har runt 2 800 medlemmar. Några hundra lokala producenter runt om i landet kan berätta om sig själva i ett dokument i gruppen, så att konsumenter kan kontakta dem direkt. De kan också skriva på gruppens tidslinje om de exempelvis säljer ett överskott av morötter just den här veckan eller om de ska stå på en lokal marknad ett visst datum. På tidslinjen finns också möjlighet för konsumenter att berätta att de letar efter en särskilt produkt nära dem.

– Det finns andra liknande initiativ men det unika här är att det blir en dialog, säger Jonas Wangsten, ordförande för Förbundet Sveriges småbrukare och en av initiativtagarna till Facebookgruppen.

Lokal andelsmat har flera syften, berättar han. Viktigast är att öka samhällets resiliens eller motståndskraft. I dag importerar vi i Sverige omkring hälften av våra livsmedel. För att bli mindre sårbara behövs en mångfald av gårdar i hela landet, menar han.”

Landets Fria 8 december 2015

http://www.landetsfria.se/artikel/120858

Nya småbrukare får mentorer

”– Vi står vid en kritisk punkt. Vi har några småbrukare som är riktigt duktiga på att slakta djur eller köra häst, men de kommer att dö och försvinna. Det är nu vi måste lyssna på den äldre generationen. Det som de kan står inte i några läroböcker, du måste ha någon bredvid som lär dig.

Småbrukarna främjar inte bara lantbruk utan även exempelvis slöjd och hantverk – ”allt vi får från jord och natur” som Caroline Henkelius förklarar det. Bland de drygt 20 mentorer som anmält sig hittills finns allt från skogsbrukare till personer som kan mycket om energieffektivisering och självhushållning.

– Vi har skrivit att man inte BLIR mentor – alla ÄR det. Många tror att mentorer måste vara 60 bast men att vara mentor har inget med ålder att göra utan livserfarenhet, och nyfikenhet. Alla som har livserfarenhet kan lära någon annan något, och ibland behöver man bara prata med någon. Jag tror att alla gagnas av att lära varandra. Som mentor lär du dig också väldigt mycket – när någon ställer en fråga startas en process.”

Landets Fria

http://www.landetsfria.se/artikel/125778

Animalier är ur hållbarhetssynpunkt fördelaktiga

” Jonas Paulsson argumenterar i sin debattartikel den 28 mars för att människor ska gå över till en växtbaserad diet, eller åtminstone dra ner på sin köttkonsumtion. Sårbarheten med en sådan dietförändring har dock tydligt framgått av den gångna vintern – med en ovanlig men inte alls unik årsmån för Sverige och inte heller för medelhavsländerna där grönsaksodlingar förstörts av köld och snö.
… Därtill är animalier ur hållbarhetssynpunkt fördelaktiga jämfört med vegetabilier, av flera skäl:
Näring: Orsaken är enkel. Ju mindre växtnäring som förs bort från åkern desto mindre måste ersättas. Gödseln som djuret under sin livstid producerar återförs till åkern och den lilla mängd växtnäring som förs bort när djuret slaktas ersätts av den naturliga vittringen av jordpartiklarna.
Vegetabilier för ”permanent” bort mellan 10 och 100 gånger mer växtnäring från åkern, och om produktionsförmågan ska upprätthållas måste förlusten ersättas.

Vatten: Vallen klarar sig på regnvatten, så nöt- och fårkött förbrukar en bråkdel av det vatten som krävs vid grönsaksodling, där konstbevattning är normalt. Därtill har den ständigt gröna, välskötta vallen god vattenhållande förmåga som gör att den klarar perioder av torka.

Avslutningsvis: Ekologiskt hållna får och nöt som får sin naturliga föda av gräs och örter är den mest hållbara och näringseffektiva föda du kan få. Så ät mer naturligt kött – för en bättre värld!”

Göran Rudbäck, fårbonde

Aktuell Hållbarhet 2017-04-16

http://www.nordbruk.se/index.php/2017/04/08/animalier-ar-ur-hallbarhetssynpunkt-fordelaktiga/

”Ät kött från svenska betesdjur med gott samvete”

”Så länge kor och får föds upp på gräs och inte utfodras med spannmål, så ingår de i kolets korta kretslopp där djur och växter samspelar i en ekologisk balans. Det är inte relevant om kor rapar metan eller grisar skiter. Djur i sig kan aldrig vara klimatbovar”, skriver Jonas Wangsten.

Konsensus i debatten tycks vara att kött är skadligt för klimatet, speciellt kött från idisslare som kor och får. Men det stämmer faktiskt inte. Väljer man rätt sorts kött kan man rentav hjälpa till att binda kol i marken.
Så länge kor och får föds upp på gräs och inte utfodras med spannmål, så ingår de i kolets korta kretslopp där djur och växter samspelar i en ekologisk balans.
De kan därför inte sägas höja halten av klimatgaser i atmosfären. I Sverige har vi gott om mark som inte passar för annan odling än gräs. Vall i växtföljden är också en förutsättning för ekologisk växtodling.

Naturbeteskött konkurrerar därför inte på något sätt med övrig livsmedelsproduktion. Det som höjer atmosfärens halt av klimatgaser är endast det kol som är långtidsbundet. Störst påverkan har vår användning av fossil energi.

För vår matproduktion så är det fyra stora faktorer som orsakar utsläpp av klimatgaser som inte ingår i kolets korta kretslopp.

Diesel för att driva jordbruksredskap och transportera maten, olja eller el för att torka spannmål, att jorden friläggs vid plöjning med utsläpp av lustgas och koldioxid samt tillverkning av konstgödsel vilket förbrukar mest fossil energi av alla verksamheter i världen.
….
För att vi skall få en hållbar matproduktion som klarar en betydligt lägre insats av fossil energi så behöver vi kraftigt öka andelen mindre jordbruk med djur av olika slag och egen växtodling. Först då går det att sluta kretsloppet av näringsämnen hyfsat bra och utnyttja samspelet mellan djur och odling.

Djur som är naturligt uppfödda på artegen föda är en väldigt viktig del i framtidens jordbruk.

Då får vi nyttigare kött, friskare djur och människor, energieffektivare matproduktion, bättre klimat, större yta för matproduktion, näringsrikare jordar, större matjordslager, ökad biologisk mångfald och en levande landsbygd.”

Jonas Wangsten
Ordförande för Förbundet Sveriges Småbrukare

https://www.svt.se/opinion/article6418335.svt

Kamp för småbruk och mot landgrabbing i Sverige och världen

Verktygslåda för ”land grabbing” och tillgång till mark i Europa

”Markkoncentrationen och land grabbing ökar dramatiskt över hela Europa. Trots sin tydliga kompetens inom jordbrukspolitiken, markanvändningen och livsmedelssäkerheten behandlar EU och många av dess medlemsstater jordbruksmark som vilken vara som helst. Detta har lett till negativa konsekvenser i form av markkoncentration och land grabbing i Europa där 2,7% av gårdarna (över 100ha) kontrollerar 50% av åkermarken.

Mest arbete och produktion i Europa utförs på små och mycket små gårdar. Europa har 12 miljoner gårdar, med 25 miljoner människor involverade i jordbruksproduktionen. 69% av gårdarna är mindre än 5 ha och den genomsnittliga storleken är 14.2 ha. Dessa små gårdar är en viktig pelare för livsmedelsproduktionen, arbeten på landsbygden och för miljöskyddet.

Genom att ignorera böndernas grundläggande roll har EU drivit på för en direkt och indirekt markpolitik som på EU-nivå och nationell nivå förbiser de olika funktioner som mark har. Offentliga pengar har stött markkoncentrationen genom subventioner som betalas ut inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) som direktbetalningar, per hektar, som stora markägare drar nytta av och som förvärrar ojämlikheten gällande tillgång till land.

Frånvaron av tydlig och rättvis markreglering på europanivå har också underlättat land grabbing i hela Europa för energiproduktion, produktion av råvaror för livsmedelsindustrin, infrastrukturutveckling och annan kommersiell verksamhet på bekostnad av vår livsmedelsförsörjning.

Sociala rörelser och bonderörelser runt om i Europa har starkt motsatt sig landkoncentrationen och land grabbing på lokal och nationell nivå. Den europeiska delen av Via Campesina, The European Coordination Via Campesina, ECVC, har tillsammans med alliansen inom kampanjen ”Hands on the Land” [1] och andra producenter samt det civila samhällets organisationer mobiliserat på olika nivåer för att ena lokala ”mark-kampanjer” för att kunna nå fram med markfrågan till EU-institutionernas dörr.

Politisk mobilisering på lokal, nationell och gränsöverskridande nivå resulterade i godkännandet av resolutionen: “State of play of farmland concentration in the EU: how to facilitate the access to land for farmers?”. Denna resolution är resultatet av en lång process som inleddes 2012 och det är både en seger och en utgångspunkt för småskaliga jordbruksorganisationer.”

http://www.nordbruk.se/index.php/2017/05/13/verktygslada-for-land-grabbing-och-tillgang-till-mark-i-europa/

När löftet om en mjuklandning förvandlas till en riktig krasch

Två år efter tillkännagivandet som ledde till slutet för mjölkkvoterna, den 31 mars 2015, finns fortsatt ingen skymt av hopp vid horisonten för mjölkproducenterna. Idag fortsätter majoriteten av mjölkproducenterna i Europa att sälja varje kilo mjölk med förlust.

Att gå i konkurs eller sälja sina gårdar är den enda vägen ut för tusentals producenter. I Spanien har tio procent (nästan 1700 stycken) av alla mjölkgårdar som fanns före avskaffandet av kvoterna försvunnit. I Sverige har motsvarande 13 procent (drygt 550 stycken) av alla mjölkbönder lagt ner under samma period.

Under tiden växer och sprider sig livsmedelsindustrin. Multinationella företag såsom Lactalis, som äger Skånemejerier i Sverige, stärker sin makt. I många länder i Europa försöker man genomföra industriella projekt av jättemjölkgårdar. I Frankrike finns det ständiga försök att bygga gårdar för att hålla 1 000 kor och i Spanien, i provinsen Soria, Kastilien och León, planeras det för jättegårdar med 20 000 kor.

Det beräknas att detta jätteprojekt ensamt kommer att förbruka mellan fyra och 6,35 miljoner liter vatten per dag och producerar 368 000 ton gödsel per år. Det motsvarar en befolkning på nästan 4,4 miljoner människor. Endast 44 gårdar av denna storlek skulle kunna producera all mjölk som producerades i Spanien under 2016. Då av mer än 15 000 små och medelstora mjölkgårdar.
….
Endast återupprättandet av ett offentligt instrumentet för att reglera produktionen, att begränsa utvecklingen av stora gårdar och förhindra genomförandet av dessa jättegårdar kommer att kunna bromsa förstörelsen av den europeiska mejerisektorn och bevara kvaliteten och hållbarheten i vår produktionsmodell.

Joel Holmdahl och Torgny Östling
NOrdBruk – LaViaCampesina Sverige

http://www.ja.se/artikel/53619/nar-loftet-om-en-mjuklandning-forvandlas-till-en-riktig-krasch.html

Bondens självavveckling

”Helge Bergo är bonde från Övre Eksingedal i Hordaland i Norge. I boken Avviklinga av den norske bonden gör han upp med den politik som jordbrukarnas egna organisationer fört under efterkrigstiden som lett till en eskalerande nedläggning av gårdar och ödeläggande av bygder.

Den utveckling Bergo beskriver i stort är intressant ur folkrörelseperspektiv. Den säger något inte bara om Norge utan också om Sverige och kanske andra länder. Den handlar om hur folkrörelser genom att bli effektiva förhandlare för ekonomiska intressen förvandlas från att tillvarata medlemmarnas intressen bli satta under förmyndarskap av en organisationselit i tätt samförstånd med organisationseliten i andras organisationer med vilka man samverkar. Anseendet hos andra organisationseliter är viktigare än att sakligt argumentera för den politiska linje man för, en linje som ofta förklaras vara den enda möjliga, gärna både naturlig och rationell samtidigt. Denna linje växte fram i strid med det som en gång organisationerna grundats för. Från början fanns intresset att tillvarata alla bönders intressen och se på gårdarna längst uppe efter fjällsidan som ett värn också för gårdarna nere i dalen. Bonden sågs som en kulturell kraft och inte bara ett ekonomiskt verktyg. Men nationalekonomer som Gunnar Myrdal kom med andra tankar i slutet av 1930-talet som gick ut på att effektivisera och rationalisera jordbruket utan hänsyn till arbetskraften. Problemet var snarare att det behövdes större frånflyttning från bondgårdarna än något annat. Tankar som också fick stort genomslag i Norge och redan fanns starkt inom böndernas ekonomiska kooperativa rörelse där centralisering och gärna färre leverantörer tidigt blev ett måtto.”

Recension av Helge Bergos bok ”Avviklinga av den norske bonden”

Framtiden ägs av det småskaliga jordbruket

”Problemet är att både de som förespråkar eko och de som tycker att det konventionella jordbruket är bäst väljer att titta på fel sak. Det är storleken på jordbruksenheten som är avgörande.

Vi förleds ofta att tro att det är det storskaliga jordbruket som föder världens befolkning. I stället är det nästan tvärtom. Småbruk och koloniträdgårdar står för 70 procent av världens matförsörjning.

Om man vill att så mycket av matproduktionen som möjligt ska vara i samklang med naturen så behöver man se Sveriges matproduktion i ett historiskt perspektiv. År 1800 var vi 2,3 miljoner människor i Sverige. 150 år senare var vi 7 miljoner. På den tiden utvecklades jordbruket så att alla 7 miljoner försörjdes och att det till och med producerades ett överskott att exportera. Detta nästan utan några fossila eller importerade insatsvaror.

Huvudanledningen till ökad matproduktion var övergången från ängsbruk till ett vallbaserat jordbruk med kvävefixerande baljväxter. Även bättre växtföljd, täckdikning, förbättrade hästredskap, organiserad växtförädling och inte minst skiftesreformen bidrog.

Förbrukningen av annan energi än solens var försumbar. En mer resurseffektiv jordbruksproduktion har vi aldrig haft. Givetvis fanns det många gårdar. Växtodling och djur fanns på samma gård och många människor arbetade med matproduktion.

…. Dagens storskaliga jordbruk kan inte bli hållbart även om det ställer om till ekologiskt. Det storskaliga i sig är problemet.
….
Givetvis kommer det då att behövas betydligt fler människor i matproduktionen. Annars kan vi inte ställa om till ett hållbart jordbruk. Och det är ett hållbart jordbruk vi måste sträva efter. Som MP, SNF och alla andra miljö- och matorganisationer måste propagera för. Ekologiskt kommer på köpet…”

Jonas Wangsten
styrelsemedlem i Förbundet Sveriges Småbrukare

http://www.atl.nu/synpunkten/framtiden-ags-av-det-smaskaliga-jordbruket/

Det behövs fler småskaliga producenter

Det debatteras ofta om lönsamheten i svenskt jordbruk och i samband med det behovet av ytterligare strukturrationaliseringar. Fokus läggs ofta i ytterligare sänkta omkostnader för att uppnå ökad nettointäkt till producentled. På vägen dit så nämns uteslutande större produktionsenheter som den främsta lösningen. Men det finns ytterligare vägar att välja.

Den alternativa vägen är helt enkelt mindre gårdar. Dessa är överlag billigare, enklare och kräver betydligt mindre kapitalinsatser i form av inköp samt i maskinomkostnader. En mindre gård kan liksom en stor drivas rationellt, men på ett annat sätt. Av alla former av lokal och närproducerat som saluförs i Sverige, så är det merparten mindre producenter som står för livsmedelsproduktion och vidareförädling i detta segment. De är dessutom ofta en föregångare inom området. ….
För miljön är den stora vinsten att transporter och omlastningar samt resurskrävande kyllager tas bort, något som blir en allt viktigare pusselbit framöver i en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion. Summan blir lägre ingångskostnad i en mindre gård, minskade omkostnader för maskinpark men ökad nettointäkt. Detta leder i slutändan till att mindre jordbruk blir bärkraftiga. Behovet som finns i form av fler producenter visas i det faktum, att efter gården blivit känd i konsumentled blir ofta efterfrågan större än tillgången på produkter.
…..

Jörgen Leufstedt
ordförande Förbundet Sveriges Småbrukare
Per Nilsson
sekreterare, vice ordförande
Förbundet Sveriges Småbrukare
http://www.ja.se/?p=46380&pt=105

Desperata reaktioner –
Dialog eller Självmord?

”Devinder Sharma har följt den internationella jordbrukspolitiken i ett kvarts sekel. För tjugo år sedan var han och lyssnade på en indisk ekonom knuten till IMF som berättade att troligen kommer 400 miljoner indiska bönder lämna landsbygden de närmaste tjugo åren och flytta till städerna. Devinder Sharma såg detta som ett fruktansvärt framtidshot. En hemsk framtid. En ”urban skräckvision. Idag har han insett att det ekonomen uttryckte var inte en skräckvision utan en förutsättning för den ekonomiska utvecklingen. Bönderna skulle bli industriarbetare.
Men ekonomen hade haft fel. Det fanns inga arbeten i städerna. .. . bönderna sålde sin mark och gjorde ett försök i staden. När inget fungerade så återvände man till hemorten, fattigare än förut.

Hur gör man då i Frankrike, enligt ATL: franska-bonder-satter-hoppet-till-debatt

Och vad handlar det om? Samma reaktioner i Indien som Frankrike – självmord.
french-farming-hit-by-600-suicides-a-year”

Thomas Gunnarson, sekreterare Familjejordbrukarnas riksförbund

http://familjejordbrukarna.blogspot.se/2017/07/desperata-reaktioner.html

Bönders och Europas öde avgörs i Ukraina?

”Swedbank och rika länders storföretag vill få köpa Ukrainas svarta jord, billigt. Så kan det bli. EU och Valutafonden IMF kräver att Ukraina slopar lagen som hindrar utländska bolag att köpa åkermark. Ultranationalister, med nazisten Biletskij i spetsen söker försvara åkermarken. 7 miljoner ukrainabönders framtid hotas av Monsanto, John Deere och andra bolag. Härnäst kan EU:s tolv miljoner bönder hotas.

När Sverige och Polen drev på för att få Ukraina att skriva på ett associationsavtal med EU, var det två områden som EU och utländska investerare såg som intressanta för sin framtida vinst: skiffergas och jordbruk. Med oljepriset föll också priset för skiffergas, som inte fick någon boom i Ukraina.

Kvar står jordbruket som globala ’investerares’ hopp. …

I snitt är en USA-bondgård 10 gånger större än i EU, där de är större än i Ukraina. Ukrainas landsbygd hotas om storföretag tar över. Rädsla för arbetslöshet och social oro, vid uppluckring av lagen om att utländska företag inte får äga mark, men arrendera, gör att alla partier har varit mot lagändring. …

Politiker som lutar sig mot väst har föga val. För att IMF skulle ge nya miljardlån, behövde lagen hävas i mars. Men beslutet har skjutits till årets slut, efter det politiska tumult kravet skapat.”

Miljömagasinet (länk)

Tord Björk

Striden om jordförvärvslagen

Här är lömska planen som bäddats in i livsmedelsstrategin

”För några veckor sedan presenterade regeringen sin efterlängtade livsmedelsstrategi, ett dokument som ska ange inriktningen för Sveriges livsmedelspolitik fram till år 2030.

Vid en första anblick ser vi många positiva formuleringar och fina ord om hållbarhet, miljömål, ökad självförsörjningsgrad och minskat regelkrångel. Så långt är allt väl.

Men dokumentet innehåller också en tydlig och skrämmande plan för att kunna sälja ut vår viktigaste naturresurs – åkermarken.

Om planen genomförs så kommer det att vara dödsstöten för det småskaliga och hållbara jordbruket som ända in på 1980-talet stod för den största delen av vår matförsörjning.”

Fredrik Wangsten och Marina Eriksson, Förbundet Sveriges Småbrukare

http://www.land.se/asikt/har-ar-lomska-planen-som-baddats-in-i-livsmedelsstrategin

Ministern: Nej, vi har ingen lömsk plan i livsmedelsstrategin!

Svenskt jordbruk har stor potential att bidra till jobb och hållbar tillväxt på svensk landsbygd. Det är en av de viktigaste utgångspunkterna i Sveriges första livsmedelsstrategi som lades på riksdagens bord den 30 januari.

När nu regeringen går från ord till handling tar vi oss an de olika utmaningarna som finns för svenskt jordbruk och hela den svenska livsmedelskedjan.

Ett annat exempel rör frågan om lagstiftningens roll i strukturomvandling inom svenskt jordbruk. Med anledning av Fredrik Wangsten och Marina Eriksson, Förbundet Sveriges småbrukares artikel på Land.se (14 februari), vill jag betona att det är svenska lantbrukares egna beslut som gör att vi har en mångfald av små och stora lantbruksföretag och som alla är viktiga för en levande landsbygd. Dagens jordförvärvslag, daterad 1979, stiftades utifrån den tidens rådande omständigheter.

I dag driver många lantbrukare företag som är betydligt större än så och, precis som det konstaterades i konkurrenskraftsutredningen, finns det tecken på att nuvarande lagstiftning om jordförvärv och arrende hämmar företagsutvecklingen på svensk landsbygd.
….
Först efter noggrann analys kommer regeringen ta ställning till om, och i så fall på vilket sätt, specifika förändringar av lagstiftningen bör utredas vidare.

Sven-Erik Bucht, landsbygdsminister (S)

http://www.land.se/asikt/ministern-nej-vi-har-ingen-lomsk-plan-i-livsmedelsstrategin

Sveriges Småbrukare: Sälj inte ut vår svenska åkermark Bucht!

”Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht syftar i sitt svar på vår debattartikel att jordförvärvslagen är gammal (daterad 1979) och att den hämmar företagsutvecklingen på landsbygden.

Vi menar tvärtom, att vi ska tacka den gamla lagen för hur svensk landsbygd ser ut idag. Ett mångskiftande lapptäcke av små och stora gårdar som drivs av självägande bönder.

Bolagsförbudslagen som regeringen nu vill ta bort är i själva verket över hundra år gammal. Den kom till efter att sågverksbolag hade lurat en stor del av de norrländska bönderna att sälja sin skog till kraftigt underpris. En företeelse som brukar kallas för ”baggböleri”. För att undvika modernt baggböleri bör vi snarare skärpa jordförvärvslagen – inte montera ner den.

Internationellt brukar man använda begreppet ”land grabbing” när stora bolag köper upp andra länders mark. Det är ett allvarligt problem på många håll i världen och ökar även i Europa. I takt med anpassningen till EUs och WTOs frihandelsavtal har speciellt länderna i östra Europa drabbats hårt.

Bördig jord och förhållandevis låga priser har gjort jordbruksmark till en mycket bra investering för banker, fonder och globala jordbruksbolag. I Rumänien, som är EUs sjätte största jordbruksnation, har markpriserna stigit med hela 25 gånger sedan 2002.

Tre Rumänska småjordbruk läggs ned varje timma! The Transnational Institute (TNI) beräknar att 30-40 procent av den Rumänska jordbruksmarken nu ägs av investerare.

Om regeringen får igenom sin plan att underlätta för ”extern kapitalförsörjning” så kan vi få en liknande utveckling här.”

Fredrik Wangsten och Marina Eriksson, Förbundet Sveriges Småbrukare

http://www.land.se/asikt/sveriges-smabrukare-salj-inte-ut-var-svenska-akermark-bucht/

Vi behöver en modern jordbrukspolitik

”Dagens jordbruk och jordbrukspolitik har sina klara rötter i efterkrigstidens industripolitik. Landsbygdens folk skulle flytta in i tätorten och bli moderna medborgare. Den svenska likriktningen/industripolitiken blev så dominerande att en stor del av lokal mejeriverksamhet, med lokala sortiment, helt försvann då industri- tanken drevs helt igenom i hela produktionskedjan, från jord till bord. … De jordbruksföretag som nu efter sekelskiftet vuxit upp till internationellt konkurrensmässiga bulkvaruföretag har en svår sits den dagen då räntenivåerna stiger. … med livsmedelsstrategin, som de flesta medborgare tror är ett jordbrukspolitiskt beslut, kommer ett grundläggande samhällsproblem att koka ner till frågan om makten över maten handlar om bolagsägande av svensk mark i större grad än i dag. Och alltså därmed, i ett liberalt samhälle, makten över vad vi skall äta framöver. Den debatten måste vi medborgare ta nu och inte skjuta upp det och hoppas på att ”någon annan” löser ett mer än ett halvsekellångt politiskt problem.

Vi måste inse att en ”modern” politik är något helt annat än en fortsättning på industrisamhällets enfald. För vår egen skull.”

Thomas Gunnarson, sekreterare Familjejordbrukarnas riksförbund

http://www.bt.se/debatt/vi-behover-en-modern-jordbrukspolitik/

Landbygdsfrågorna och landsbygdskommitten

Systemkritik mot landsbygdsutredningen

”Den svenska småbrukarorganisationen Nordbruk är mycket kritisk till landsbygdskommitténs betänkande i sitt remissvar. Kritiken gäller framförallt avsaknaden av förslag på systemförändringar.

Slutbetänkandet innehåller 75 förslag på åtgärder för att stärka landsbygden. Det överlämnades till regeringen i början av januari i år. I förra veckan gick remisstiden ut, men ingen har riktat så stark systemkritik som Nordbruk.

Nordbruk sammanfattar utredningens förslag utifrån sitt perspektiv som bara ett plåster på såren i ambitionerna hos kommittén att bromsa avfolkningen och förbättra den svaga ekonomin på landsbygden och i svaga regioner. Nu läggs förslagen fram, men utan att ändå komma till rätta med grundläggande systemfel och utan konkreta långsiktiga förslag på förändringar vad gäller resursförvaltning, jordbruk, skogsbruk och andra naturbruksnäringar.
– Vi ser idag konsekvenserna av den lagstiftning som genomfördes vid systemskiftet de första åren under 1990-talet på grund av Sveriges anpassning till Världshandelsorganisationen WTO, EU och konsekvenserna av anslutningen till unionen.

Det är EU:s regelverk som idag avgör statens möjligheter eller begränsningar vad gäller att reglera statens ekonomiska satsningar på kommuner och regioner, konstaterar Nordbruk. Förslagen blir därför begränsade till ramarna för EU:s regelverk, och det borde ha framgått i kommitténs förslag.

Det som orsakar avfolkning och som även gör att välfärdssystemet idag inte klarar av sina grundläggande uppgifter är att svensk politik de senaste femtio åren skapat en skattemässig snedfördelning från fastigheter och naturresurser som skog, vattenkraft, jordbruk och gruvor.

Förslag på åtgärder är därför enligt Nordbruk att förändra lagstiftningen ifråga om skatter och vinster på produktion, naturresurser, mark, fallrättigheter och fast kapital till fördel för de regioner där resurserna är geografiskt lokaliserade.

Jordbruk och andra naturbruksnäringar styrs idag överstatligt genom EU:s jordbrukspolitik, påpekar Nordbruk. Det innebär en kraftig begränsning av statens förmåga att åstadkomma förändringar inom jordbrukssektorerna. Det förhindrar också en återuppbyggnad av ett allsidigt jordbrukssamhälle med nödvändig infrastruktur, god hälsovård och fullödig samhällsservice. Detta borde också ha framgått i utredningen, anser Nordbruk.

Det svenska jordbruket har ett asymmetriskt förhållande till det kontinentala jordbruket ifråga om brukande, distribution och handel, skriver Nordbruk. Det gör det nödvändigt med en åternationalisering av näringen för att det ska vara möjligt med ett förändringsarbete värt namnet. Asymmetrin i förhållande till EU gäller särskilt kombinationsjordbruket jord-skog och EU-ländernas olika förutsättningar demografiskt, geografiskt och klimatmässigt. Nordbruks förslag på åtgärd är svensk åternationalisering av jordbrukspolitiken.”

Gustaf Jillker
Miljömagasinet 2017

http://www.nordbruk.se/index.php/2017/04/01/systemkritik-mot-landsbygdsutredningen

En landsbygdspolitik utan jord- och skogsbruk

Landsbygdskommittén kom här om veckan med sitt slutbetänkande om vad som ska rädda landsbygden. ….

Skogens centrala betydelse i svensk ekonomi benämns men dess potentiella centrala roll i landsbygdens livskraft missas. I punkten ”Export.” kan läsas att man vill att näringslivet ökar sin export. Nu återfinns inte skogens förädlingsindustri på landsbygden längre, så inte heller här blir skogen inkluderad i landsbygdsekonomin. Varför nämns inte en sådan sak som att det inte är folk på landsbygden som äger skogarna? Återlokalisering av ägandeskapet över skogen och sågverksindustrin. Det hade gjort lite skillnad.

Vad gäller livsmedelsproduktionen uttrycker man en vilja att den ska öka och belyser åkermarkens framtida betydelse. Det enda som uttrycks för att uppnå denna ökning är det i och för sig rimliga kravet på att offentlig upphandling ska ställa motsvarande krav som ställs på svensk livsmedelsproduktion. Inte på något systematiskt vis tas jordbrukets fortsatta nedmontering upp. Ordet jordbruk nämns främst då biobränsle ska produceras för vår gröna ekonomi – på åkermark får då antas.

Det uppstår dock ett antal ytterligare hot mot den åkermark som i dagsläget fortfarande brukas på landsbygden. Till exempel föreslås en uppluckring av strandskyddet. När det har gjorts tidigare är det givet att sjönära åkermark exploateras först. Arrenden avbryts och incitamenten att upphöra med jordbruk till förmån för bostäder ökar. Det kommer dessutom enligt ytterligare förslag bli enklare att få lån till byggande på landsbygden. Det är bra att kapital frigörs för landsbygden men kopplat till sämre strandskydd ser vi en stor fara i att ytterligare åkermark kommer försvinna.

Tyvärr ser vi att Leader-metoden för projektstöd skall utvecklas än mer. Vi är kritiska till att stöd förmedlas på dessa grunder. Det leder inte till ett långsiktigt engagemang och bygger strukturer som endast undantagsvis överlever projektpengarna. Däremot sugs mycket av engagemang och idéer upp i den här byråkratiska apparaten.

Slutsatsen vi kan dra är att politiken för landsbygden knappt inkluderar politiken för de gröna näringarna. Annat än som turistattraktion och biobränsleproducenter. Inte på något vis föreslås förändringar som kan återupprätta jord och skog som det ekonomiska navet på landsbygden, i synnerhet i skogsbygderna.
Vi hade inte förväntat oss något annat. Vi KAN inte förvänta oss något annat.

Det ramverk som sätts av EU:s grundlagar, fördrag, får inte utmanas av nationella utredningar och WTO:s regelverk måste man förhålla sig till. De 75 punkter som presenterats av Landsbyggdskommittén är vad som tillåts inom det nyliberala ramverk hela det politiska etablissemanget accepterat att spela efter. Med bredband i varje hus kan vi i alla fall googla på hur man gör personlig konkurs i väntan på att EU-projektet ska rämna.”

/Styrelsen i NOrdBruk, LaViaCampesina Sverige

http://www.nordbruk.se/index.php/2017/01/31/en-landsbygdspolitik-utan-jord-och-skogsbruk

Vad är en by?

”Nipakademin baxar successivt sina idéer framåt. Det började med ett arbete för att återställa det gamla beteslandskapet i niporna, våra tvärbranter ner mot Ångermanälven och Faxälven. Vi har byggt upp nya jordbruk (Rafna Gård, Vagnede Highland, Vallens lantbruk med fl era), ett försäljningskooperativ för kött (Norrbete), ett slakteri (Rafnaslakt) och en del annat också. Närmast bygger vi ett nytt charkuteri (Slaktarn i Östersund) och börjar närma oss den första bredbandsbullerbyn. Medborgarkooperativet i Edsele, som driver skola med mera, har idag drygt 20 anställda. Kursen Gröna entreprenörer på Hola folkhögskola har skapat många nya kontakter och utvecklingsprojekt. Naturligtvis har vi också misslyckats med en del. Den norrländska skogsgrisen står till exempel och stampar. Formeln har varit att utveckla niplandskapets natur, kultur och företagande genom att arrangera seminarier och sammanföra människor till företagsbildningar. En viktig princip har varit att aldrig söka projektpengar. Vi har i stället sökt demokratiska vägar till självorganisering. Charkuteriet beräknas öppna i höst. Det byggs i en gammal skogsbruksskola i Halåsen i Krokoms kommun. Drömmen är att skolan ska bli ett Matens hus och det finns också möjligheter att bygga ett antal lägenheter i det gamla elevhemmet. Planen har under lång tid varit att skaffa kontroll över hela livsmedelskedjan från uppfödning fram till kund. Med charken kan vi också ta hand om slaktens biprodukter som fett, blod, ben och inälvor. Då ökar vi respekten för kossan och vad hon ger oss.”

http://framtiden.a.se/arkiv/nipakademin-i-ramsele

Civil beredskap och fred

Biologisk mångfald

Bonde- och naturbrukskamp i Sverige och världen

Kampen om maten och naturbruket

”Hur får vi en levande produktiv landsbygd där rikedomen som skapas inte alltmer förs bort från de som arbetar? Inspiration kan man få från tidigare folkrörelsers kamp för landsbygdens intressen, social frigörelse och ekologisk hänsyn.

Bönder och annan landsbygdsbefolkning har haft en betydligt viktigare roll för demokratiseringen av Sverige än den sedvanliga betoningen på industriarbetare och urban liberalism.

Det gäller demokratiseringens alla steg från att öppna riksdagens förhandlingar och införa tryckfrihet till den allmänna rösträttens genombrott där folkrörelserna med sina många arbetare och landsbygdsbefolkning spelade en avgörande roll.


I producentkooperativen dominerar tidigt storbönderna och godsägarna. Organiseringen av böndernas fackliga intresse kommer sent. Det blir i stället en organisering av bönderna och landsbygdsbefolkningen som självständig politisk kraft som blir den dominerande tidiga formen. Här är idén att bygga rörelsen underifrån genom sockenavdelningar avgörande för att Bondeförbundet ska bli en folkrörelse. Inte minst är Sveriges Landsbygdsungdom och Sveriges Landsbygdskvinnor avgörande för en massmobilisering av landsbygden.

En social kompromiss uppnås genom krisuppgörelsen 1932 och Saltsjöbadsavtalet 1938. Den har långvariga positiva konsekvenser genom etablering av välfärdsstaten och dess samförståndslösningar inom skogsbruk och jordbruk. Till priset av anpassning till staten och utstötning av de som förde vidare den självständiga folkrörelsetraditionen genom syndikalismen eller småbrukarnas egen organisering.

För jordbruket innebar samförståndslösningen att ett mycket stort antal jordbruk rationaliserades bort och bondekooperationen skaffade sig närmast monopolställning på en rad områden inom vidareförädlingen. De fick en maktställning där de kunde driva fram en långt gången centralisering.

Upproret mot samförståndslösningen startade i Adolfström 1966 i Lappland när de 40 byinvånarna vägrade sälja sina hemman så att Vindelälven kunde byggas ut. Något som 40 000 i dalgången ned mot havet ansågs ha nytta av. …
I städerna skedde uppbrottet mot samförståndet 1968-1969 när man började riva planken på bakgårdar och ockupera gator i protest mot bilismen och nedsågning av träd.

Protestviljan mot samförståndsmodellen var som starkast i bygder med småbrukare och syndikalister. Den stora urladdningen kom när trädkramarna satte sig i vägen för europeiska direktörers planer på byggande av motorvägar som led i storföretagens samlade plan för social nedrustning och bildande av EU:s inre marknad. 400 personer ställdes inför domstol i den största politiska rättegången i Sveriges moderna historia efter ockupationerna av byggplatsen i Bohuslän i samma bygder som fött Kynnefjälls motstånd mot provborrningar.

Centraliseringens makt ökade genom att böndernas fackliga sammanslutning RLF slogs samman med bondekooperationernas samverkan SL till LRF 1971. När Centern började föreslå än hårdare metoder för att tvinga fram ökad utslagning av småjordbruk för att främja större enheter bildades Småbrukare i Väst.

En offensiv kunde inledas som för jordbruket innebar avskaffande av den gamla regleringen och införandet av en ny, total anpassning till världsmarknaden. Därtill att alla naturresurser i Sverige inklusive jordbruks- och skogsmark skulle släppas fri för internationell spekulation och alla krav på att den som äger jordbruk eller skog ska ha erfarenhet för att kunna ta ansvar för detta avskaffades.

Inom jordbruket ledde det till ständigt minskad matproduktion, avskaffandet av länsvisa produktionskedjor för slakterinäringen till förmån för mer nationell eller delvis internationell nivå och annan centralisering av vidareförädlingen samt fortsatt avfolkning av landsbygden.”

Tord Björk

http://www.miljomagasinet.se/artiklar/110413-kampen-om-maten-och-naturbruket.html

Folkrörelsernas kamp för naturbruket – om bönder, lantarbetare och skogsarbetare

”I arbetet med jordbruks- och skogsbruksfrågor är det direkta producenterna i naturbruket som är de som främst sitter inne med kunskapen och förmågan att skapa de bästa ekologiska och sociala lösningarna för samhället. Men bonde-, lantarbetar-, skogsarbetar- och fiskarrörelsers syn är ofta marginaliserad i samhället och ofta aktivt tillbakaträngd. För att ställa om Sverige och andra länder rättvist till socialt och ekologiskt hållbara lösningar behövs en bättre kännedom om dessa rörelsers erfarenheter som grund för att bilda de allianser som kan behövas för att genomföra de maktförändringar som behovs.
….

De som arbetar med naturbruket på åkrarna och på fjället, i ladugården och i skogen har haft avgörande betydelse både för jordbruk och skogsbruk men också för den allmänna utvecklingen i Sverige. ….

Resultatet av den samlande historieskrivningen för bönder, lantarbetare och skogsarbetare är flera sällan påpekade insikter. Det samlade resultatet av dessa folkrörelser kamp var avgörande i de stora skiftena i samhällsordningen i Sverige. Det gäller demokratiseringens alla steg …. I texten lyfts särskilt fram nykterhetsrörelsen som hade sitt största genomslag i Sverige där det nästan helt saknades industriarbetare, i Jämtland som reaktion på skogsbolagens inrikes koloniala framfart i Norrland. Texten visar att bönderna och annan landsbygdsbefolkningen haft en betydligt viktigare roll för demokratiseringen av Sverige än den sedvanliga betoningen på industriarbetare och urban liberalism. Det är samspelet mellan demokratiseringssträvanden på landsbygden och i staden som är avgörande för att uppnå bestående förändringar som gör det formellt möjligt att förverkliga iden om alla människor lika värde i Sverige.

I nästa stora skifte gällde det social frigörelse för att gå från vad som var formellt möjligt till att demokratisering också skulle leda till socialt lika värde. Här gör återigen kombinationen av lant- och skogsarbetarrörelsen och bonderörelsens historia det möjligt att se att det är i denna del av arbetarrörelsen och i bonderörelsen som den sociala frigörelsen inte bara når alla delar av samhället utan också allmänt tar sig mer långtgående uttryck som gör att folkrörelserna samlat kan föra striden till en europeisk höjdpunkt. …

På jordbrukssidan hade Bondeförbundets uppslutning bakom en samförståndsmodell för rationalisering lett till accelererande utslagning av bönder vilket man för sent upptäckte och inte som Centerpartiet förmådda göra något åt.

Under slutet av 1980-talet raserades i praktiken samförståndsmodellen inifrån. Den ena partnern, arbetsgivarna och företagen lämnade förhandlingsbordet och valde att gå till konfrontation på alla områden. Den andra parten, de fackliga organisationerna valde att bortse från att samförståndsmodellen i praktiken inte fanns kvar med tilltro till att i alla fall snart samförståndsmodellen kunde återupprättas igen. Det enda rätta var att under tiden fortsätta försöka ha en dialog men inte ta någon strid där medlemmarna mobiliserades. Inom jordbruksområdet företräddes det fackliga intresset av samma organisation som företagsintresset vilket gjorde situationen än mer oklar.

..

Skogsarbetarfacket och lantarbetarfacket har minskat kraftigt och gått upp i större fackföreningar där de har en marginell roll. Samtidigt försämras villkoren för de som arbetar i lantbruket och skogen drastiskt. I skogen är man åter i den situation som rådde på 1930-talet eller tidigare med ett entreprenörssystem för både avverkning och skogsskydd där lägstbjudande får jobbet och entreprenörskåren har en svag förhandlingsposition. Skadorna ökar på virke, skog och natur. Personer utan utbildning skickas också ut i skogen inom arbetslöshetsprogram med allvarliga dödsolyckor till följd. I jordbruket finns en växande skara importerad arbetskraft med extremt låga löner och arbetsvillkor som också för oss långt tillbaka i tiden. Inom bärplockningen är situationen extrem med rena maffiametoder för att lura utländska bärplockare att ta dyra lån för att komma till Sverige som de senare inte har en chans at betala när bärsäsongen är för dålig, bärföretaget går i konkurs eller bemanningsföretaget använder sig av extrema indrivningsmetoder för att få in sina förtjänster på lånen. När de sociala förhållandena försämras inom jord- och skogsbruket samtidigt som de politiska partierna saknar program och ofta ens intresse för att motverka avfolkningen tilltar andra motsättningar kring sådant som jakt eller bensinpriser.

I takt med att samförståndspolitiken ersätts av en mer nyliberal politik blir det svårare att organisera motstånd mot den rådande utvecklingsmodellen. Miljörörelsen professionaliseras alltmer och blir mer inriktad på tekniska lösningar och inte sociala förändringar. Allmänt blir det allt svårare för miljörörelsen med lokal förankring samtidigt som globala konflikterna tilltar. Den dominerande nyliberala politiken leder till ökade sociala klyftor, arbetslöshet och att internationella förhandlingar får allt större betydelse för ekologiska och sociala frågor. I detta läge kommer återigen miljörörelsen närmare syndikalisterna men nu främst på riksplanet i samband med arbetslöshetsmarscher till EU-toppmötet i Amsterdam 1997 och folkrörelsesamarbetet Göteborgsaktionen inför EU-toppmötet i Göteborg 2001 med fokus på att ifrågasätta den nyliberala politiken som drivs fram av internationella organisationer som EU, WTO och IMF. SAC och MJV bjuder in gäster från hela världen från bondeorganisationen Via Campesina, fackföreningar och Jubilee 2000, rörelsen i tredje världen som riktar sig mot den ekonomiska globaliseringen. Göteborgsaktionens motkonferens startade på Hvitfeldtska gymnasiet med temat hur kan arbetar, bonde- och miljörörelsen samarbeta. Men folkrörelsekonferensen avbröts av polisen som omringade skolan med containrar och efter ett tag stormade byggnaderna och omhändertog närmare 500 personer. Göteborgsaktionens konferens genomfördes delvis ändå men i stort innebar EU-toppmötet ett stort språng i repressionen mot den globala rättviserörelsen. Drömmen om en förening av arbetar- bonde- och miljörörelsen tycktes vara en omöjlighet.

Mot slutet av decenniet började dock direkta aktioner komma till stånd igen. …

I Sverige och internationellt började Jordens vänner se Via Campesina och bonderörelser som centrala samarbetspartners. I GMO-frågan fanns ett gemensamt intresse. Men det gällde också frågorna kring förvaltningen av naturresurserna och omställning till ett hållbart skogsbruk och jordbruk. Detta samarbete har fortsatt i Sverige och Europa kring matsuveränitet för att hävda att varje land ska ha rätten att hävda möjligheten att med sitt jordbruk försörja sin befolkning. Ur detta tätare samarbete har samarbetet kring uppropet Återta makten över maten och naturbruket vuxit fram.

Idag råder andra förutsättningar än när folkrörelserna växte fram eller den maktkritiska miljörörelsen startade under 1960-talet i konflikt med samförståndets sociala kompromisser från 1930-talet. Konflikten stod under 1960- och 1970-talet ofta mot socialdemokratin medan det fanns en social bas i landsbygdens klassallianser för att stoppa exploateringar. Denna rörelse innebar en social frigörelse och resulterade i att avfolkningen avstannade under 1970-talet. I staden och på landet gick man till direkt aktion för ekologiska och sociala värden mot kortsiktiga vinstintressen.

Den sociala frigörelsen kom att avstanna. … Försöken att motverka den nyliberala ekonomiska globaliseringen mötte på starkt motstånd. För de krafter som är kritiska mot den rådande utvecklingsmodellen inom jordbruk och skogsbruk är problemet inte heller lätt att lösa. De som ser en tillbakagång till samförståndspolitiken där staten hade en central roll är lika lite en lösning som den mer marknadsorienterade modellen som samförståndet idag sluter upp bakom. Hur förvaltningen av naturbruket ska organiseras är en öppen fråga. Hur får vi en levande produktiv landsbygd där rikedomen som skapas inte alltmer förs bort från de som arbetar? Inspiration kan man få från tidigare folkrörelsers kamp för landsbygdens intressen, social frigörelse och ekologisk hänsyn. Men avgörande är den situation som råder nu och vilka möjligheter den kan ge i människans samspel med naturen.”

Tord Björk, aktiv i Jordens Vänners Bonde- och urfolksutskott

Häfte inför Naturbrukskonferensen i Ramsele 2011

Vänstern blundar för historiskt block av jämlikar

”En vänster som begränsar sig till att ena vänstern förmår inte att vara den kraft som behövs idag. Det som behövs istället är ett historiskt block där arbetarrörelsen måste se sig som jämlik partner med andra krafter för att lösa den sociala och ekologiska krisen genom att demokratisera samhället och världsordningen.

Magfrågan förenar många klassintressen som överbryggar den ökande klyftan mellan centrum och periferi inom Sverige och mellan länder. Det gör den till en grundbult för det historiska block som nu växer fram. Det sker som led i ett allmänpolitiskt uppsving för folkrörelserna globalt och i många länder. Solidaritetsrörelsen med tredje världen, miljörörelsen och småbrukarrörelsen organiserar gemensam kamp för att återta makten över maten och naturbruket främst i Sverige men också i internationell samverkan genom solidaritet över alla gränser. Miljö- och bonderörelsen motor i manifestationerna mot TTIP i hela Europa, krav på varje lands rätt att kunna försörja sin egen befolkning med det samlande begreppet matsuveränitet och en omställningsrörelse som arbetar på alla plan.

Detta allmänpolitiska uppsving kom också till uttryck på ett globalt möte i Berlin i oktober med Internationella fredsbyrån som värd. Här stod inte bara kampen mot militarisering på dagordningen. Lika viktig var kampen för en klimatomställning med väckelsetal mot krig och för klimatomställning av tyska LO:s, globala facket ITUC:s och internationella Jordens Vänners ordföranden.”

Tord Björk, aktiv i Jordens Vänners Bonde- och urfolksutskott

Folkrörelsernas uppror ger hopp åt världen
– Del 1: EU:s historiska offensiv mot folkrörelserna.

”De ukrainska bönderna beredde vägen för den ryska revolutionen. I den svarta jordens bördiga bälte i Ukraina och södra Ryssland hade inte jordbrukets utveckling följt med den omfattande befolkningsökningen. Livegenskapen hade avskaffats men försöken att skapa en ny konservativ kapitalistisk klass av bönder som skulle köpa jord av godsherrarna med hjälp av små avbetalningar blev ingen framgång. I den framväxande pengaekonomin blev jordtilldelningen för liten, många ställdes helt utanför och inkomsterna räckte inte till. 40000 bönder gjorde uppror våren 1902 i Poltava och närliggande län. Trakten där svenska stormaktsväldet och alltså senare tsarväldet mötte början på sitt slut. 105 lantegendomar plundrades. Upproret spred sig över hela den svarta jordens bälte in i våra dagars Ryssland. Det slogs ner med militär, massavrättningar och fängelsestraff.”

Alleuropeiskt hopp eller kulturvänsterns förkrigstid?
– Del 2: EU:s historiska offensiv mot folkrörelserna.

”I Östra Europa tar bönderna återigen strid i samma områden där 1902 den ryska revolutionen fick sin början mot den kapitalistiska världsordningen. Landsomfattande vägblockader organiseras i Ukraina mot ändring av skattelagar som drabbar små och medelstora bönder som resultat av de krav EU och IMF ställer. Nu hotar än större motsättningar. IMF ställer ultimatum och kräver att landets förbud mot att utländska bolag ska få äga den bördiga svarta jorden tas bort mot böndernas uttryckliga protester. De som hävdar att detta kan leda till att utländska storföretag tar makten över ukrainska landsbygden stämplas av EUs propagandacenter East Stratcom som spridare av rysk desinformation. I historiesyn och samtidssyn skapar nu EU institutioner för att strömlinjeforma en världsbild i enlighet med EU:s överordnade ideologi, att tillväxt och marknadsekonomi och därmed storföretagens intressen ska vara överordnat andra värden.

Det finns hopp. Förra året samlades i Rumänien bönder och miljövänner från hela Europa på ett möte för matsuveränitet, rätten för varje land att ordna sin självförsörjning av livsmedel. I Warszawa protesterade folkrörelser från hela världen när Nato och EU enades om att bedriva gemensamt hybridkrig mot Ryssland. I Berlin inbjöd Internationella fredsbyrån miljörörelsen och facket till gemensamma diskussioner om rättvis omställning för att rädda klimatet och freden. Medan västeuropeisk vänster samlas i namn av hela Europa på DiEM och andra möten där västliga parlamentariska partiers synsätt dominerar samlar sig Central- och Östeuropas folkrörelser på sociala forum för att protestera mot militarisering och åtstramningspolitiken.

I förlängningen av detta folkrörelsesamarbete finns hopp om en rättvis omställning av samhället som trotsar upprustningen och krigshetsen och istället sätter samverkan mellan landsbygd och stad i centrum. Lika lite som de sociala förändringarna i Ukrainas och Södra Rysslands jordbruksbygder för hundra år sedan kan isoleras från övriga Europa och världen kan de göra det idag. Tvärtom är det i gränsöverskridande solidaritet på trots mot de fiendebilder som EU och andra stormakter och storföretagen skapar som det finns en framtid.”

Bonderörelser

Bonderörelser utgick i självhushållssamhället från byar och socknar som värnade sitt livsuppehälle mot godsägare och kungar med hjälp av väpnade uppror. Målet var allas rätt till existensminimum. Sådana bondeuppror var kärnan i 1900-talets revolutioner i länder som Mexico, Ryssland, Kina och Vietnam, och målet uttrycktes ofta som jordreform, eller jorden åt den som brukar den.

Med uppkomsten av kommersiella matmarknader — i Västeuropa genomfört under 1800-talet och i Syd-länderna på gång just nu — förändrades bonderörelsernas repertoar. För att värna sig mot matgrossister och kemiföretag organiserade bönderna kooperativ för att stärka sig på marknaden och fackföreningar för att stärka sig politiskt. Med tiden uppkom konflikter mellan dem, eftersom kooperativen lydde samma lagar som andra marknadsaktörer och gynnade de rika mer än de fattiga.

I Nord-länderna har böndernas fackföreningar varit relativt framgångsrika i att utnyttja politiska påtryckningar för att värna den ekonomiska överlevnaden. I Syd-länderna har utrymmet varit mindre. Medan Nord har haft Syd som källa för billiga råvaror har Syds städer måst plundra landsbygden för att få resurser för sina “utvecklingsprojekt”. Syds bonderörelser har därför varit mer klämda.

Deras fokus har varit att försvara sig mot exportjordbruken och andra storjordbruk. Under 1900-talet har kravet varit jordreform, dvs utdelning av dessas jord till bönderna. I detta har rörelserna varit ganska framgångsrika; storjordbrukssystemet har avvecklats efter 1945 i de flesta länder även om bara ca hälften av bönderna har kunnat dra nytta av det (lite fler i länder med starka bonderörelser som Kina och Indien, färre där jordreformerna var regeringsinitiativ).

Efter 1970-talet har fokus alltmer blivit försvar av byarnas rätt mot staten, och samtidigt att hävda sig mot städernas krav på billig mat. Under den allra senaste tiden har också försvaret av rätten till utsäde mot Nords s.k. intellektuella äganderätter blivit en stor fråga. Den globala rörelsen mot den nyliberala agendan bärs i hög grad upp av småbonderörelser som organiserar sig globalt i Via Campesina.

Litt: David Goodman & Michael Redclift: Refashioning nature, Routledge 1991; Jeffrey Paige: Agrarian revolution, The Free Press 1975; Derek Urwin: From ploughshare to ballotbox, Universitetsforlaget 1980; Solon Barraclough: An end to hunger, Zed 1991

Med länkar till:

Dokument
– Ayalaplanen
– Montreal Charter
– Första globala bondeförsamlingen

Bakgrundsartiklar
– En omvärdering av globaliseringen — jordbruksfrågan på nytt av Philip McMichael
– Demokratins bärare, kapitel 7
– Transnational Peasant and Farmer Movements and Networks, av Marc Edelman (extern länk)

Mobiliseringar
– den grundtvigianska bonderörelsen
– Irish Land League
– Bayrische Bauernbund
– Farmer’s Alliance
– Morelos zapatister
– Kisan Sabha
– den kinesiska bonderörelsen
– Hukbalahap
– den vietnamesiska bonderörelsen
– La Convención
– KRRS och Shetkari Sanghatana
– franskt bondemotstånd
– 6S
– Chiapas zapatister
– Via Campesina

Jan Wiklund
http://www.folkrorelser.org/rorelsemapp/bondr.html

Kapitel 7: Bönders försvar mot matmarknaderna
ur boken Demokratins bärare, Det globala folkrörelsesystemet

Detta kapitel i en bok där Jan Wiklund tar upp de folkrörelsernas globala historia tas bonderörelsens utveckling de senaste femhundra åren upp med ett avsnitt också om framtidens bonderörelser, några citat:

”bönder har ända sedan systemet upprättades på femtonhundratalet varit dess absoluta underklass. De har haft minst förhandlingsmakt gentemot systemets överklasser. Systemcentrums bönder hade i alla fall möjlighet att störa den offentliga ordningen och överklassens arbetsro. Och systemperiferins arbetare hade möjlighet att gå i strejk. Systemperiferins bönder har sällan haft sådana möjligheter, långt från systemets kommandorum som de har varit och möjliga att spela ut mot varandra över en hel värld. Så när nittonhundratalet började var de de enda i världen som inte hade fått del av någon som helst integration i form av demokratiska och socialstatliga reformer. För dem — en stor majoritet av världens befolkning vid sekelskiftet 1900 — innebar således världsmarknadssystemet plundring och inget annat.

Formerna för denna plundring varierade dock i hög grad i olika delar av världen, liksom också nivåerna. Ja, inte bara i olika delar av världen förresten; eftersom världsmarknadsregimen ofta tog över, anpassade och anpassade sig till lokala regimer och exploateringssystem kunde formerna variera från by till by, från bonde till bonde.”

” Bonderörelser har varit mindre effektiva än arbetarrörelser och nationella rörelser på att skaffa sig hegemoni över folkrörelsescenen. (Detta är orsaken till den mycket stora litteraturtorkan om bonderörelser; de intellektuella har helt enkelt tyckt att det har varit tråkigt med bönder). De har ofta fått finna sig i att agera fotfolk åt andra. Både åt andra folkrörelser som t.ex. de nationella rörelserna, och åt överklasser och elitskikt i deras kamp mot andra folkrörelser eller i deras interna bråk. De flesta som har studerat frågan skyller detta på bönders traditionellt begränsade horisont: bara de har kunnat tillgodose sina omedelbara lokala behov är de nöjda, menar man. Lite mer sofistikerade teoretiker pekar på hur marknadsbönders konkurrensförhållande till varandra försvårar samarbete [7]. Men det faktum att t.ex. den danska bonderörelsen med sina folkhögskolor och sin grundtvigianska väckelse och de mexikanska bönderna med sina krav på tierra y libertad effektivt kunde utmana även på hegemoniplanet visar att det har varit, och är, principiellt möjligt.”

” 1900 års bonderörelse handlade i en fas av världsmarknadssystemets utveckling då visserligen behovet av billig mat för lönearbetarna var viktigt, men då matproduktionen själv låg säkert i böndernas händer. Dagens bonderörelser står i samma situation som hantverkarna gjorde när de i början av artonhundratalet organiserade den klassiska arbetarrörelsen: de riskerar att förlora sin självständighet som producenter och bli lönearbetare under industridisciplin. Biotekniken är en av de två komponenter som ska vara bas för nästa Kondratievvåg, och det viktigaste syftet med biotekniken är att industrialisera matproduktionen, dvs lägga matens produktionsprocess under kapitalets förvaltning. Av den anledningen är bonderörelser mer centrala aktörer i konflikten mellan system och människor nu än de var för hundra år sen.

Frågan är hur de kan hantera denna sin ledande roll.

Därom vet vi ingenting. Men om vi får jämföra med erfarenheterna av arbetarrörelsetraditionen (och kasta en sidoblick på Baders folkrörelsecykel) förefaller tre trösklar vara avgörande. Man måste etablera en identitet som är tillräckligt attraktiv för att locka till efterföljd. Man måste formulera ett språk som sammanfattar kategorins erfarenheter och erbjuder ett trovärdigt program. Och man måste erbjuda en handlingsmodell som når spridning över viktiga delar av världen. Det var vad Första Internationalen lyckades med, på grundval av framgångsrika arbetarerfarenheter från chartiströrelsen och de franska revolutionerna 1789 och 1848.

Två omständigheter talar för att dagens bonderörelser kan komma att lyckas med detta.
Flera bonderörelser har visat sig oerhört lyhörda för kravet för att koppla sin lokala mobilisering med global och mobilisering för konkreta mål med angrepp på världsmarknadssystemets förhärskande ideologi.

Flera bonderörelser har också visat sig mycket skickliga i att sätta sig i spetsen för en folkrörelsemobilisering som går långt utöver bönderna som kategori. Bonderörelserna i t.ex. Maharashtra, Karnataka, Chiapas och Ecuador uttrycker förutom sina egna fackliga krav alla förtrycktas krav på samma sätt som arbetarrörelserna i 1800-talets Europa.

Och denna politik bärs upp av den utan jämförelse mest dynamiska globala småbondeorganisationen, Vía Campesina

Det talar för att åtminstone en del starka bonderörelser ser behovet att kämpa om hegemonin i världen, och det är i alla fall ett första nödvändigt steg.

Å andra sidan talar en omständighet emot. Arbetarrörelsen spreds ifrån ett centrum av industrialisering och följde med industrialiseringsvågen ut över världen och etablerade ett färdigt mönster för nya arbetargrupper att ansluta sig till. Vad angår bonderörelser finns inget sådant självklart centrum av påverkan. Starka hegemonisträvande identiteter måste här kämpa med andra mer inskränkta traditioner och det är inte självklart att de får överhand. Och de hegemonisträvande är i minoritet, än så länge.

Dock har bonderörelserna en styrka som är densamma över nästan hela jorden: de har inte lika starkt som arbetarrörelser och (i synnerhet) nationella rörelser dragits in i nittonhundratalets regeringsmaktsstrategi och sitter inte lika fast som de i dess förbrukade språk. De har därför stora förutsättningar att delta i skapande av den nya folkrörelsestrategi vi behöver.”

http://www.folkrorelser.org/demokratins/kap7.html

på engelska: http://www.folkrorelser.org/demokratins/chap7.htm

Boktips

Naturbruksupproret utgiven av Jordens Vänner
http://www.jordensvanner.se/2012/ny-bok-naturbruksupproret-lokal-och-global-kamp-for-jord-skog-och-hav

Bygg landet igen! Utgiven av Aktivism.info med stöd av Jordens Vänner
http://www.folkrorelser.org/bygg-landet-igen.html